Lokalen: Ruhr med Mare Kandre på sång. Foto: Hans Aarenstrup.
Lokalen som bara kallades för Lokalen var en oansenlig liten, ja – lokal. Men den fick snabbt betydelse för Lunds musikliv och lockade snart storheter från andra delar av landet. Här berättar Mårten Sandén om Lokalens historia.
Lokalen, som aldrig hade något annat namn, var övervåningen i en industribyggnad på södra sidan av Kattesund, mellan nuvarande Staffans gränd och Grönegatan. Någon gång under vårvintern 1980 tog polisen och eldsjälen Nico Cleyndert med några av oss tonåriga punkare som hängde på Hemgården dit.
Skulle vi kunna tänka oss att repa där?
Replokaler var svåra att få tag på vid den här tiden, innan rockmusik var accepterat av studieförbund och skolor. Nico hade visserligen kämpat för Lunds unga band redan i slutet av 60-talet, och ordnat ett antal kortlivade tillhåll, men oftast fick man hålla till i villakällare, skyddsrum och garage.
En stort ställe mitt i stan, med något halvdussin smårum och en större yta som kunde användas till konserter, var naturligtvis fantastiskt.
Lokalen blev ett begrepp i princip samma eftermiddag som vi fick nycklarna. Kanske målades några väggar – jag tycker mig minnas en blekt blågrå färg som rollades på i hast – men efter en mycket nödtorftig ljudisolering av smårummen var det egentligen bara att börja repa.
Alla ville vara med. Ofta delade 2-4 band på ett rum och konstellationerna var elastiska. Lokalens betydelse cementerades av att även de mest etablerade punkbanden i Lund repade där.
Redan efter några veckor började det uppstå konserter. Vem som spelade och vilka som stod bakom var nog ofta en slump: Någon ville spela, någon annan hade tid över att göra affischer och stå i dörren. Utrustning och transporter löstes med nollbudget, och de eventuella gagerna var blysamma. En biljett kunde kosta fem, tio, ibland femton kronor.
Men på Lokalen spelade – förutom återkommande lokala storheter som TT Reuter, Rädsla och Garbochock (Stry) – några av Sveriges bästa band i genren: Kai Martin & Stick, Kitchen & The Plastic Spoons, Lolita Pop, Lustans Lakejer och många andra.
Lokalen innebar stora förändringar för musiklivet i Lund. Lundapunken – alltid mer eklektisk och mångfasetterad än den i Malmö, Göteborg eller Stockholm – hade redan varit en explosivt kreativ miljö i flera år, men under Lokalentiden växte den på alla sätt. Nya idéer och influenser tillkom nästan dagligen, och från att ha angått en liten krets blev punken tillgänglig för många fler. Nya intresserade strömmade till på konserterna, från högstadieungdomar till relativt etablerade kulturpersonligheter.
Gränsen mellan konsert och repning var också flytande på Lokalen. Folk från lördagskvällens publik dök upp även på söndag förmiddag, och ofta fann de sig själva hållande en gitarr eller ett par trumpinnar innan veckan var slut.
I efterhand tror jag inte att någon skulle ha kunnat planera det som skedde på Lokalen. Det bara hände, och just bristen på syfte var nog för det mesta en tillgång. Om inte rivningskontraktet hade löpt ut i juni 1981 hade Lokalen säkert utvecklats till någonting annat. Eller bara tynat bort, kanske. Den oskyldigt uppsluppna brist på strukturer som rådde bäddade knappast för någon långsiktig verksamhet.
Lokalen fanns bara under lite mer än ett år, men under den tiden hann väldigt mycket hända. På denna inte särskilt vackra plats blandades människor, musik, dikt och tankar som i en jättelik gryta. Idéer föddes och delades, och folk som aldrig hade börjat prata annars blev vänner för livet. Det var en oas för många, en tillflykt för några och för andra en viktig väg ut mot framtiden.
Mycket av det som hände på Lokalen är säkert glömt av alla inblandade, men det finns gott om kreativa karriärer, både i Lund och resten av världen, som kan spåra sina första stapplande steg dit.
Text: Mårten Sandén
